Sevgilimi koluma takarım, bebekte üç beş tur atarım, olmadı bi de sinema yaparım, gördüğün gibi çok unutkanım..

Det är refrängen på en turkisk låt som jag bara inte kan få ur mitt huvud, jag förstår inte. Jag går och sjunger denna låt precis hela tiden, och när jag för en sekund stannar upp och verkligen tänker efter så låter det ju som bäbis språk. Texten är jätte fin och så, men kom igen. Nu får jag ge upp detta trams.

Jag har legat vid poolen hela dagen. Pullan gick upp vid 9 och jobbade, själv låg jag kvar i sängen och drog mig. Orkade inte gå upp. Min fot värkte och jag kände mig bakis. Trots att vi bara var hemma hela kvällen igår. Kanske just därför..
Till slut pallrade jag mig iallafall ner till poolen med min bok och där har jag legat fram tills nu. Gud så skönt. Dessvärre verkar det som att jag kommer tillbringa massa tid med min aloe vera kräm ikväll Krabbad är strandsatt. Shit va röd jag är. Men det är skönt. Nu känner jag att jag lever. att mina bröst ser ut som självaste snögubben och min mage ser ut som en stekt tomat får jag helt enkelt leva med.

Vad kvällen har att erbjuda återstår att se. Man kan aldrig planera så mycket här nere. Man vet liksom inte vem som tänker få ett finger med i spelet och vägleda en till det slutgiltiga resultatet. Sånt kan man aldrig veta. Men det blir alltid bra.

nu tänkte jag lämna er och återgå till det jag gjorde innan, absolut ingenting. nej nu ljög jag. Jag ska faktiskt agera hemmafru och städa upp lite och dammsuga tills tjejerna kommer hem. 4 tjejer i en lägenhet kan lätt blir ganska stökigt, eller jag vet inte....

Over and out