Jag vet inte när han har gått för långt.. När det kommer till min pappa och hans torra skämt och humor som jag lever med dagar in och dagar ut, så är jag troende. En troende följeslagare som skrattar åt allt. Hans humor är min humor. Det behöver inte ens vara roligt, men sättet han säger det på. Obeskrivligt. Alla som någon gång har träffat min pappa vet vad jag snackar om. Men ikväll undrar jag om det inte gick lite väl för långt.
Vi står och laga mat då han plötsligt utbrister "vissa dagar borde man kalla kalla, och vissa borde heta heta". och så gör han en så där äckligt nöjd min som att han just hittat botemedlet för Aids eller något.
När han sedan är i färd med att lägga på jalapenos på maten som ska in i ugnen säger han "det borde heta KALLApenos. Och sen efteråt, varmapenos" Okej. Inga kommentarer.

Men när vi sedan sitter och äter kommer den där minen igen och jag börjar skratta redan innan han sagt något eftersom jag är helt övertygad om att det kommer vara något roligt (I våran värld, mamma höjer bara ögonbrynen). Då säger han att han nyss kom på ett skämt som ingen annan sagt förut. "stället i stället istället" Det var verkligen hur kul som helst om man såg hans min  till det. Dessutom är jag inte helt övertygad o att det skämtet aldrig sagts av någon annan innan. Men såklart så var jag ju tvungen och slå tillbaka så jag drog fram med att det var jag som kom på "Det har varit en hare här, hare? Han hette Göran, gör han?" Men så skulle min far självklart vara värre och sa att nej så går den inte. Utan: "Det har varit en hare här, hare? Han hette Göran, gör han? Är det säkert? Säkert"

Som sagt.. Jag vet inte när det har gått för långt. Men kul har vi. Det är huvudsaken.